Nicnevine eldar
Vaknade imorse. Huset var strömlöst. Tre timmar före soluppgång och -18C ute. Ganska snart kändes det hur kylan började smyga sig in. Kolla driftinformation- bolaget var medveten om problemet. Ringde in en felanmälan ändå.
Tillslut gick det inte att vänta längre. Upp, på med vinterjackan, barbent i storkängorna och ut i vedbon. All ved som fanns inne hade gått åt kvällen före.
Kall ved som pyrde långsamt i spisen. Ensliga slingor av rök. Kall ved. Efter en stund övertändes brasan och värmen började sprida sig medans elden krävde mer och mer ved.
Brasan tjattrade och spisen visslade. Medans resten av huset var tyst och mörkt. Krisen var för tillfället distraherad. Så vad händer i ett hus på landet sista februari 2018, när det inte finns ström eller wifi innan resten av staden vaknat. Använda badrummet, laga mat, koka kaffe, se på tv, städa eller liknande går inte. Och så tidigt på morgonen finns inte mycket lust eller energi till att göra något mer än att sömnigt vakta elden.
Tände ljus för att spara på batterier. Vet aldrig hur länge elavbrottet kan vara. Så brasan matades tills morgonljuset sakta började lysa upp den bleka morgonen. Solen hade ännu två timmar tills den skulle stiga över bergskammen. Övervägde att läsa en bok i skenet av brasan.
Tillslut kom strömmen tillbaka och den stannade. Huset blev levande igen och läget var inte längre akut. Vid det laget kräktes brasan ut hetta och kaffe kunde kokas. Rostat bröd med färskost, paprika och gurka. Andrum.
Morgonbestyr. Packa väska. Avbruten morgonrunda med hundarna. Kalla små tassar. Lätt morgon träning. Dusch. Tvätta håret, nödvändigt, trots kylan. Stress, tiden håller på att rinna ut. Föna håret. Svettig igen. För varmt inne nu. Men hellre det än kallt hus.
